onsdag 8 januari 2014

[ Att träna ]

Om man ser 5 år tillbaka lyfte jag inte ett finger. Var en riktig soffpotatis och tränade NADA!! Jag var liksom inte den typen intalade jag mej själv.
Hade varken motivationen eller disciplinen...

MEN, så kom zumban till stan + att jag fick en chans att bekanta mej med det lokala gymmet till ett förmånligt pris. Och på den vägen är det. Zumban slutade jag med 1 år senare och fastnade mer för styrketräning, typ PUMP och CORE CONTROL...

[ Bilden till vänster tagen år 2008; en totalt otränad soffpotatis. Bilden till höger tagen år 2011; då tränade jag ungefär 3 dagar i veckan ]

Vad hände sen... Jag blev GRAVID! Besökte faktiskt gymmet ända till typ vecka 30, men sen kände man sej som en flodhäst bland alla smidiga och muskulösa människor.
Så tränandet fick bli på is.

I somras intalade jag mej själv att jag verkligen inte behövde träna överhuvudtaget eftersom jag "nyligen" hade varit med om en förlossning samt att vädret var det bästa sommarvädret på länge.

Hösten och vardagen kom snabbare än jag föreställt mej. Började dra mej på Zumba 1 gång i veckan. Kändes helt ok, men inget storslaget. 

Nu är våren redan på kommande, vi har ett nytt år och IGÅR testade jag mitt första ordentliga STYRKE-TRÄNINGSPASS på nästan 1 ÅR!!
Och visst känns det idag!! Tänk att en kropp kan "falla" så snabbt. Musklerna är obefintliga. Försökte verkligen ta en lugn start med små vikter, men FY FASEN, efter halva timmen skaka min ben...

Mådde både illa och bra på samma gång efter timmen. Kanske detta var ett tecken, ett tecken på att nu är det minsann dags att ta tag i träningen. Inte nästa vecka utan NU!!

4 kommentarer:

  1. Jag köpte 10 ggrs kort till gymmet idag, så nu måst jag komma igång!

    SvaraRadera
  2. Jag har länge hängt med ett litet mörkt moln ovanför mig för att jag har haft dåligt samvete för att kroppen bara blir hängigare och hängigare. Jag som skulle ta tag i tränandet på sommaren när flickan sov. Nada här med. På något sätt kändes det helt överkomligt att ge sig själv tiden att koncentrera sig på att träna. Men det finns väl hopp för alla? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hopp finns väl för alla... det e snarare frågan om disciplin!! Fast på fläsket bara!! :D

      Radera